old habits die hard, tydligen

ni vet ju att jag skrev för typ 10 månader sen att min pappa hade tagit tag i sitt drickande & börjat med antabus. Det var ren lycka & jag kände verkligen att mina problem höll på att försvinna. När jag pratade med honom för 2 månader sen om det sa han saker som "jag kan inte äta antabus för alltid" & sådär. Då upptäckte jag att han hade slutat ta sina tabletter (eller rättare sagt att han tog den sista framför mig), & detta är ingenting han berättade för någon i familjen (vilket han inte gjorde när han började med antabus heller).

Sedan, för ca en månad sen så började min instinkt säga mig att det är något som inte stämmer... Tyckte han började vara lite sluddrande på rösten, ögonen var lite sådär inte helt med & kroppsrörelserna var lite konstiga. Detta hände några gånger & jag har berättat för min mamma om det & igår fick jag det bekräftat. Han hade erkänt för min bror (min mamma vet inte om det, officiellt.) & min syster hade hittat en tomflaska.

Så nu börjar skiten om igen, men denna gången sa min mamma (när jag berättade första misstanken) att han ska ut. Han har bevisat nu att han inte gjorde detta för sin egna skull utan endast för oss, för att han inte skulle behöva flytta ut. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta hand om det här, för jag känner att det är nog bäst att jag "säger upp kontakten" med honom & går till en psykolog för att bearbeta alla sår han skapat, som hade börjat läka, men kommer att gå upp nu. För jag vill inte behöva må dåligt av detta när jag blivit typ 40.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0