ta vara på livet.

Igår hände en sak som fick mig att inse att man måste ta vara på det man har & dem man älskar. Det är när såna saker sker, då man verkligen börjar fundera på vad som betyder något... Ta vara på det ni har idag, för imorgon kan det vara borta.

Life's too short to make trouble out of small things.

word


on the first page of our story, the future seemed so bright

vill bara vara lycklig, men tydligen är det någon som inte vill det.

If two people are meant to be together,
eventually they'll find their way back.



[20:19]

haft en tråkig helg, bara jobbat. skulle vart med killen igår, men han dissade mig för utgång & ringa sen på natten och påstod att jag varit otrogen. fick sedan reda på att han pratat med sitt ex när vi hade det dåligt, för att han mådde dåligt. Jaha? OCH? Ger det honom rätten att snacka med sitt jävla präktiga ex? för att han mår dåligt över oss??? NÄÄÄÄÄÄÄÄ, det gör det fan inte. Jag mår illa.
jag vet varken ut eller in
& idag har jag inte ens pratat
med honom.

det här är slutet på vår film

jag tror att vi har gjort slut. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, för vart jag än vänder mig så är det någon som påminner mig om honom. hur fan glömmer man någon man älskat som en idiot i ett år? Kommer aldrig sluta.

my knees are weak

varit hos killen. Som jag tidigare sagt, vi har problem. Stora problem. Vi har glidit ifrån varandra, men vi vet fan inte hur. Det har alltså inte hänt något som skulle kunna gjort att vi har det, utan det har bara hänt. Det funkar inte säger han, men ingen av oss vet vad det är som inte funkar & det är så jävla irriterande. Jag vill inte förlora honom, jag vill verkligen inte det. Jag mår så jävla dåligt nu, att när jag åkte hem önskade jag att jag skulle dö. Vad som helst är bättre än den smärtan jag känner i min kropp nu. Tårarna rinner när jag skriver det här. JAG VILL INTE FORTSÄTTA MITT LIV UTAN HONOM! Jag orkar inte. Vi ska höras i veckan och så båda får tänka och se hur vi vill ha det och bestämma vad som händer sen. Jag klarar inte det här en gång till. JAG ORKAR INTE! Min lust att leva är så jävla utblåst att det är sjukt.
Kommer säkert inte uppdatera så mycket nu framöver, får se vad jag har lust/ork med. Hoppas ni förstår! Ta vara på det ni har, för en dag kan det vara borta.
JAG ÄLSKAR DIG --------, mer än allt annat i hela livet. Utan dig är jag inte hel.
I could really use a wish right now.

--

I could really use a wish right now.

what about now?

Kan inte komma över det som hände i fredags. Inget förlåt, ingenting över huvudtaget. Det är pappa på ena sidan, mamma m. syskon på andra & jag någonstans där mitt emellan. Mamma ringer barnpsyk och hela köret åt två av mina syskon, men ingen frågar MIG hur jag MÅR. Ingen. & det är jag som fått ta hand om allt hela sommaren, det är jag som fått se pappa när han varit som värst. Jag är så besviken på pappa, men samtidigt så är jag besviken på hela min familj. 

Jag kom hem igår & då var pappa nykter och det är då jag får ångesten och skuldkänslorna. Att jag är så elak mot honom, när han är full. Då tycker jag han förtjänar det, men inte när han är nykter. Han är så sjukt snäll när han är nykter... Jag tycker om min pappa allra mest precis när han kommit hem från jobbet, innan han hunnit dricka något. Då är han så rolig, skämtar, pratar om allt möjligt. Då verkar han lycklig. & jag vet att han känner sig ensam, men det är ju pga det han håller på med.

Ska iväg & träna snart, om en timme. Blir kondition och styrka, planerar att köra slut mig totalt, bara för att få bort ångesten. Sen ska jag dessutom och jobba, så slipper tänka på annat ett tag i alla fall..

Hörs ikväll, stay strong.





skuldkänslor

vill bara skrika, så jäkla trött på skiten här hemma. Min pappa är alkolist (har nog nämnt det innan) & det slutar aldrig. SÅ trött på att bli sviken tusen gånger "ja, jag ska söka hjälp, bla bla bla". BULLSHIT. Mamma har tröttnat, säger att vi ska slänga ut honom. Tror det är det bästa egentligen, men vet att han inte kommer överleva om han inte bor här. Tror han lider av en sväng depression och en jävla massa ångest. Min lilla pappa. Är så sjukt kluven när det gäller honom. Han är min pappa & när han är nykter är han världens världens bästa pappa. Men när han dricker HATAR jag honom, jag gör verkligen det. Han är verkligen två personer.. Får alltid skuldkänslor efteråt, fast alla säger till mig att jag inte ska ha det över honom, för ingenting är mitt fel & det vet jag med, men jag kan ändå inte sluta tycka så jävla synd om honom, för han förstår verkligen inte vad han gör mot mig, mina syskon & min mamma. Han förstör både sitt och våra liv. Jag önskar mig inte mycket, men om jag fick en önskan så skulle det vara att han var nykter för resten av livet.

Förlåt för massa text, ni har säkert inte orkat läsa, men var tvungen att skriva av mig.


Nyare inlägg
RSS 2.0