det är nog dags att börja blogga igen
varför gör jag det här mot mig själv? i över 9 månader har jag träffat/legat/hållt på med Mr Liar across the street. Jag har berättat om honom innan, det är douchebagen som har sambo men som gång på gång säger att han ska göra slut. Hela jävla sommaren & hösten har han sagt att han ska göra det. Men jag vet ju, han kommer aldrig göra det. Han är för feg för att lämna tryggheten, annars skulle han ju redan gjort det. & varje gång han är här svär jag att det är sista gången. Ändå kan jag inte låta bli. För de 20-30 minuterna han är här, så får jag tillfällig inre frid & kan för bara några minuter låtsas att det bara är vi två. Jag fattar inte att jag fortsätter utsätta mig själv för detta. Men jag kan inte låta bli. Jag har ändå under det senaste halvåret träffat ca 6 killar (legat med 2 av dem) & ingen har det blivit något mer än träffats några gånger, sen har han visat sig inte känna att de skulle bli något och så har vi inte hörts mer.....
Senaste "smällen" kom i söndags, träffat en kille i ca 1½ månad -inte rört varann/kyssts ingenting- & sen helt plötsligt "var han inte ute efter något seriöst & kände inte att de var rätt". Nehepp, & vad gör jag då? Det är klart jag går tillbaka till Mr Liar igen & tröstar mig & så är vi tillbaka i spelet. För det är allt det är. Jag är bara något han kan rymma bort till några minuter & få ligga lite & slippa alla förpliktelser som man har gentemot en flickvän. Det är väl därför han fortsätter träffa mig, för han vet att han får mindblowing sex utan att jag kräver någonting över huvudtaget mot honom, han undviker bråk och annat vardagstjafs. Ändå har jag vart på honom tusen gånger angående henne & att det här inte kan fortsätta. Ändå sitter jag här nu & han gick för 20 minuter sen. "jag önskar jag kunde stanna, men ska upp tidigt imorgon" aah visst hörru, som om jag inte fattar ? När ska jag sluta släppa till för frestelsen av det bra sex vi faktiskt har ? när ska jag inse att det inte är värt känslan efteråt, när han har gått. Som en jävla hora känner jag mig. Jag har tänkt på det många gånger, undrar om det är pga honom jag inte kan hitta någon seriöst? för att jag är så jäkla fixerad vid honom? Jag förtjänar fan bättre än såhär, jag är så mycket bättre än detta. Mitt nyårslöfte är ett enda; att bli fri. Jag ska fan bli fri från honom.
Förstår om ingen orkar läsa, men om någon gjort det, lämna en kommentar please....