skuldkänslor
vill bara skrika, så jäkla trött på skiten här hemma. Min pappa är alkolist (har nog nämnt det innan) & det slutar aldrig. SÅ trött på att bli sviken tusen gånger "ja, jag ska söka hjälp, bla bla bla". BULLSHIT. Mamma har tröttnat, säger att vi ska slänga ut honom. Tror det är det bästa egentligen, men vet att han inte kommer överleva om han inte bor här. Tror han lider av en sväng depression och en jävla massa ångest. Min lilla pappa. Är så sjukt kluven när det gäller honom. Han är min pappa & när han är nykter är han världens världens bästa pappa. Men när han dricker HATAR jag honom, jag gör verkligen det. Han är verkligen två personer.. Får alltid skuldkänslor efteråt, fast alla säger till mig att jag inte ska ha det över honom, för ingenting är mitt fel & det vet jag med, men jag kan ändå inte sluta tycka så jävla synd om honom, för han förstår verkligen inte vad han gör mot mig, mina syskon & min mamma. Han förstör både sitt och våra liv. Jag önskar mig inte mycket, men om jag fick en önskan så skulle det vara att han var nykter för resten av livet.
Förlåt för massa text, ni har säkert inte orkat läsa, men var tvungen att skriva av mig.
Jag vet precis hur det där är, har också en pappa som är alcoholist! Själv har jag flyttat hemmifrån för några år sen, men tiden hemma var de västa jag varit med om. De är lika där, att när han var nykter så var han jättesnäll och rolig, och när han är full så är han den jävligaste.
Gråtande mammor, och att man själv får vara den vuxna hemma.
Min pappa hamnade till slut på behandlingshem mot sin vilja, och det gick bra under det sista 12 månadena, men nu har han börjat igen.
Skönt att slippa hemmet, men sjukt jobbigt med gråtande mammor som ringer.
Jag lider med dig och hoppas för din skull att det blir bättre! Var stark, och du klarar det! Kramar i massor!!
Förstår hur du menar med att han är som två olika människor. Min bästa väns mamma gick bort häromåret pga alkoholism. Det är en sjukdom som fräter och förstör familjer. Hoppas din pappa får lite insikt snart och slutar dricka. Ta hand om dig, du är inte ensam. Kram
Min pappa är också alkoholist. Det är vidrigt. Barn ska få slippa ha sånt i sina liv, men tyvärr är det inget man väljer. Min pappa är dock inte snäll när han är nykter heller. Då är han världens ego och kollar inte ens på mig eller behandlar mig som slav eller luft. Jag får också skuldkänslor, fast att man verkligen inte borde få de. Men det är ändå ens pappa.
Från en trogen läsare. Många styrkekramar <3
Förstår dig verkligen. min pappa är/var alkoholist ett långt tag efter en stor grej hände i vår familj. Dock bor inte mina föräldrat tillsammans. Men jag hatade när han var full, även nu när jag är 21 år så känns det som om han blir äcklig och dum i huvudet. Jag gav honom ett ultimatum att antingen slutar han dricka tills han kan behärska sitt alkoholintag eller så förlorar han mig för gott. Så nu har han börjat ta antabus + ett par andra tabletter som gör att man inte känner något sug efter alkohol eller känner någon tillfredställelese när man dricker. Han har varit nykter i 2 veckor än så länge! Stå på dig, vet hur svårt det är. KRAM!
gumman <3 bara att smsa eller ringa om du vill prata! finns alltid här <3
Låter jobbigt att vara så splittrad inför sin pappa. Du är duktig som orkar<3
Ush vad jobbigt. Svårt det där... Hoppas allt löser sig i alla fall !
