Men när det gäller lycka i livet, i mitt mående, inombords. Så känns det inte som att det kommer inträffa. Jag kan inte bli nöjd med någon kille & jag vet, man behöver inte ha någon kille för att bli lycklig. Men problemet är att jag har så mycket kärlek att ge, som jag vill ge till någon. Som förtjänar den. En riktig man, som min kompis sa idag. "Jag vill ha en riktig jävla man, en karl. En man som kan fixa bilen, som kan sätta upp hyllor, som är händig. En riktig jävla man." & jag kunde inte hålla med henne mer. Men så är ju jag Mrs-aldrig-nöjd-gräset-är-alltid-grönare-på-andra-sidan. Jag träffar ju den här killen som jag dumpade mitt X för. & jo, han är söt, snäll & gullig på alla sätt. Men jag har redan börjat störa mig på saker hos honom, småsaker. och att han får mig att känna mig så jävla liten på något sätt. Liten & ynklig nästan.
& jag kan inte glömma mitt X, fast jag vet att jag inte är kär i honom längre. Vet inte vad det är jag saknar med honom bara...... Jag saknar honom varenda sekund.
0