....


FML!

Vill bara :
1. Smacka huvudet i en vägg & skrika
2. Gömma mig under täcker & wait for the storm to pass
3. Söka hjälp & reda ut min skalle
4. Fly till andra sidan jorden & börja om på nytt. Ett nytt liv.
orkar inte vara vuxen, orkar inte vara med om all skit, orkar inte ha en pappa som är nedsupen igen.
Det är för mycket för mig att hantera just nu, känns som jag håller på & gå under.

in the deep

Jag är mitt i en stor livskris, därför är min uppdatering värdelös. Hur mår ni, hur går det för er?

someone like you (långt inlägg)

I'm about to go crazy. Ännu en gång har jag lyckats trassla in mig i ett jävla drama. [Trouble is a friend]. Vart ska jag börja? Killen som ni alla vet jag alltid tjötar om här i bloggen, har jag ju träffat i ganska exakt 2 år, & vi har haft våra ups-and-downs, men någonting har hänt som förändrat allt.

Vi hade precis börjat komma ur senaste "stormen" & då, då dök det upp en kille som jag till en början inte var särskilt intresserad av, men så träffades vi på några fester & de var uppenbart att något var det mellan oss & de var lite skojbråk mellan oss till en början. Sen berättade min kompis att han hade pratat med henne om mig, & att han undrade om det inte fanns något sätt att få mig. Efter det kunde jag inte sluta tänka på honom, så jag puffade honom på facebook & han la till mig som vän. Sedan började vi prata & sms:a, dock inget som skulle va som att jag var otrogen mot min pojkvän. 

Sen gick allt mer & mer åt helvete mellan mig & killen, troligen för jag inte kunde sluta tänka på den andra killen. & jag flyttade hem & tänkte att det var slut. & nu träffade jag honom häromdagen "hemma" så att säga (vi har bara setts snabbt vid bussen & ute på krogen innan) & det var hur underbart som helst. Kände mig som 15 igen & vi bara låg & pussades & hade det hur mys som helst. MEN... Nu säger killen som jag ser som mitt X att vi fortfarande ihop Men nu har jag sagt till honom att jag inte vet vad jag vill & att jag behöver tänka. & nu ska jag tydligen till honom imon (inte mitt x alltså) & jag har så dåligt samvete, men vafan, jag ser det inte som att vi är tillsammans & allt bara blir så fel & åhhh, nu känns det så dumt. Men jag vill verkligen ge den "nya" killen en chans, & se vad som händer liksom..

Hjälp, tack?






söndag & veckans träningspass

Total träning denna vecka:
25 min core
40 min crosstrainer
28 min löpning (5km)
145 min cirkelträning (3x pass)


Mina tankar går runtruntruntrunt i skallen. Bara blivit så trött på livet här i min (alldeles för) lilla stad. Jag vill ha action, passion, händelser & något nytt. Det är som jag säger; jag är en rastlös själ. ALdrig nöjd, vill bara ha mer & mer. Vill ha ut mer av livet liksom. Jag tror New York hade varit något för mig...

show me what I'm looking for

Sometimes, good things fall apart so that better things can fall together


Min hjärna är en big mess för tillfället. Trodde jag var nöjd, but then he showed up & turned my head upside&down. Är det här jag slutar? Aldrig någon "egen" lägenhet, ingenting? What if it doesn't work? But what if it does?

2 september

var ute & sprang 1 mil igår, alltså sprang hela tiden & det var första gången jag inte gått nånting även om det var väldigt kämpigt den sista biten. Men jag tänker inte ge upp, mitt mål är att springa milen på 40 minuter till nästa sommar. Kommer bli tufft, men som jag alltid säger: ingenting är omöjligt för den som har viljan! 

Idag var jag dessutom & bokade tatueringstid, yeey!





old habits die hard, tydligen

ni vet ju att jag skrev för typ 10 månader sen att min pappa hade tagit tag i sitt drickande & börjat med antabus. Det var ren lycka & jag kände verkligen att mina problem höll på att försvinna. När jag pratade med honom för 2 månader sen om det sa han saker som "jag kan inte äta antabus för alltid" & sådär. Då upptäckte jag att han hade slutat ta sina tabletter (eller rättare sagt att han tog den sista framför mig), & detta är ingenting han berättade för någon i familjen (vilket han inte gjorde när han började med antabus heller).

Sedan, för ca en månad sen så började min instinkt säga mig att det är något som inte stämmer... Tyckte han började vara lite sluddrande på rösten, ögonen var lite sådär inte helt med & kroppsrörelserna var lite konstiga. Detta hände några gånger & jag har berättat för min mamma om det & igår fick jag det bekräftat. Han hade erkänt för min bror (min mamma vet inte om det, officiellt.) & min syster hade hittat en tomflaska.

Så nu börjar skiten om igen, men denna gången sa min mamma (när jag berättade första misstanken) att han ska ut. Han har bevisat nu att han inte gjorde detta för sin egna skull utan endast för oss, för att han inte skulle behöva flytta ut. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta hand om det här, för jag känner att det är nog bäst att jag "säger upp kontakten" med honom & går till en psykolog för att bearbeta alla sår han skapat, som hade börjat läka, men kommer att gå upp nu. För jag vill inte behöva må dåligt av detta när jag blivit typ 40.

inte en enda dag till

var & träffade en kompis jag inte träffat på över 1 månad , som jag känt väldigt länge. Det senaste har jag bara blivit så trött på henne, känns som hon försöker trycka ner mig genom att ALLTID fråga om skolan, säga att jag är så tråkig osv. Men sen när jag pratade med en annan kompis om det, så insåg jag verkligen att det är bara jag själv som kan styra om jag mår dåligt, för det är ju för att jag tillåter henne att trycka ner mig & köra min självkänsla i botten. Det är ingen annan än du själv som tillåter någon annan att trycka ner dig & få dig att må dåligt. Så himla sant egentligen. Nu är det slut på det faktiskt, jag ska visa henne att jag är så mycket bättre och att hon borde bry sig lite mer om vår vänskap istället för att klanka ner på mig. Det är inte en riktig vän som gör så.

Detoxen då, har druckit den i två dagar, känner inget särskilt mer än att jag kissar ganska mycket. Jag försöker äta så mkt protein som möjligt & sådär också. Tränade igår & även idag. Imorgon blir det ett nytt pass jag inte testat, ska bli spännande!


....


rolling in the deep

påsken har varit okej, hade en grym utgång, dock något för mkt mat. Sprang 5km idag iaf, alltid något. Panik inför sommaren, så nu börjar jag med pw innan frukost varje dag sen gym/pass/löpning eftermiddag eller kväll. Får bli mkt kondition så man bränner lite fett.
Nu till något helt annat, lite tankar. Ibland vet jag inte vad jag känner för killen, ibland är jag lycklig & de är fint & ibland kommer jag på mig själv genom att tänka " är jag ens kär?" hur fan vet man om man fortfarande är kär liksom?
Lyssnar hela tiden på Adele - rolling in the deep. & den får mig att tänka på olycklig kärlek och när man mår piss & hur många gånger jag mått dåligt över killen. Men nu när jag inte mår sådär dåligt över honom, då saknar man nästan känslan, för de är för mig nån form av charm eller what the fuck jag pratar om, men något är det. För man får en helt annan connection med låten när man känner som låten & fan vad jag tjötar... äh vet knappt vad jag pratar om. Mitt hjärta & min hjärna samarbetar inte riktigt. Jag måste ta reda på vad jag vill alltså.
Lyssna på låten här, bara ge den en gång :)

I lost myself in this


ännu en gång.

inatt hände något fruktansvärt.
Jag vill bara påminna er;
ta vara på det ni har & dem ni älskar. Visa dem det, för imorgon kan allt ni tagit för givet vara borta.

& så öppnades lådan igen

lådan med all ångest över killen i. Han ringde. & jag grät. & allt bara känns åt fan. Jag har satt upp denna låda med ångest i på en hylla, för att slippa tänka. Mitt sätt att hantera sorg, men jag har verkligen inte orkat ta itu med det. Nu slänger jag tillbaka lådan igen.

Jag låter säkert som ett mongo, men det är den bästa metaforen för min sorg-hantering jag har kommit fram till. Jag vågar inte känna efter. Jag sväljer ner ångesten så fort den vill upp, & låtsas som det aldrig existerat.

forni

michaela forni skriver så fint om kärlek. (taget ur hennes blogg)

"Mitt nya singelliv är som ett äventyr utan slut. Jag antar att det är nu det börjar. Livet. Eller i alla fall snart. Hjärtat är ett öppet blodigt sår och man plåstrar om det bäst man kan, fortsätter att lägga bandage när det blöder igenom. Flörtar med långa ögonfransar och pressar bort ångesten ur kroppen när den kommer.
Jag kommer att brytas ner och gå under och jag förtjänar inte det. Det är inte jag. Till sist har man ingenting kvar utom smärtan. Till slut är den det enda som känns verkligt.
Och även om det är blåsigt och kallt nu blir det sommar också tillslut. Jag ska bara laga en jävla massa saker först. Ett hjärta och en självrespekt som är så nedbruten. Det är den smittosamma ångesten som bröt ner den. Jag har för första gången i mitt liv stött på riktig panikångest och den känns värre än alla tårar och alla slag jag någonsin tagit. Den är olidlig. Ett krossat hjärta är ett högt pris att betala för att bli stark.
Jag antar att det är nu det börjar. Livet. Eller i alla fall snart. Hjärtat är ett öppet blodigt sår och man plåstrar om det bäst man kan."
Började nästan gråta när jag läste det, för det kändes som hon skrev så som jag känner.
fortsätter att lägga bandage när det blöder igenom. Flörtar med långa ögonfransar och pressar bort ångesten ur kroppen när den kommer.
Jag måste ha en förändring sa jag till mig själv under en av dessa nätter när panikångesten var så verklig att den gick att ta på. Det kan inte fortsätta såhär.
Jag kommer att brytas ner och gå under och jag förtjänar inte det. Det är inte jag. Eller egentligen var det inte jag som sa det, det var en vän eller sju.
Precis som med böcker slutar jag inte läsa, spelar ingen roll hur boken är jag läser till sista ordet. Jag har en vän som slutar läsa en bok så fort den blir dålig,
jag har så mycket kvar att lära. Jag har insett att jag är inte så klok trots allt. Jag är nog snarare någon form av känslomässig sadist.(Jag älskar hur du ljuger.)
Jag vet absolut ingenting om någonting. Och jag ger ta mig fan aldrig upp. På gott och ont.
Till sist har man ingenting kvar utom smärtan. Till slut är den det enda som känns verkligt. Och desperat ber man om ett avslut. När man är för rädd för att ta ett
beslut och man ber på sina bara knän med ett hjärta som blöder. Om du inte kan hålla det helt lämna mig.
Så är det dags för projekt Mitt Nya Jag. Jag har tagit mitt liv och kastat ut det genom fönstret, stängt ute det i kylan och jag antar att man måste stänga
ett fönster för att öppna en dörr. Och även om det är blåsigt och kallt nu blir det sommar också tillslut. Jag ska bara laga en jävla massa saker först.
Ett hjärta och en självrespekt som är så nedbruten. Det är den smittosamma ångesten som bröt ner den. Jag har för första gången i mitt liv stött på riktig panikångest och
den känns värre än alla tårar och alla slag jag någonsin tagit. Den är olidlig. Ett krossat hjärta är ett högt pris att betala för att bli stark.
Nu är jag fan mer ärlig än vad som säkert är hälsosamt. Men när hela livet är ett minfält och man trippar på tå för att inte sprängas i luften är mina ord
de enda jag har kvar. Att skriva är det enda jag kan kontrollera just nu. Och det är väl den enda anledningen till varför jag knappt bloggat senaste tiden.
För att om jag ska skriva måste det komma från hjärtat och jag har inte känt mig stark nog att skriva ett ord verklighet i den här bloggen. Jag är inte stark nog just nu.
Så jag tar små små steg för att komma tillbaka till min verklighet igen.
-
Jag ser ljust på framtiden. Det är så mycket roligt som händer just nu. Jag inser att det är det som är min räddning.
Och nej, jag trivs inte i min livssituation just nu men med tanke på allt som händer vet jag att jag snart gör det igen. Jag längtar så mycket efter allt som kommer att hända.
Och jag kommer aldrig att tappa hoppet om kärlek. Jag har insett att jag verkligen är en förhållandetjej. Jag älskar att vakna upp med någon på morgonen och komma hem
till någon om kvällen. Jag älskar att ha någon som bryr sig om mig och som jag får bry mig om. Att ge och att ta. Jag längtar tills jag har någon som kommer och räddar mig
när jag är ledsen och som får mig att känna mig som en bättre människa än jag kanske egentligen är. Jag längtar efter två tandborstar och att få köpa hem riktig mat som jag
äter med någon annan än mig själv. Jag längtar efter att få känna mig liten och vara lilla skeden. Någon som ibland inte kan låta bli att slita av mig kläderna när jag stiger innanför
dörren. Jag älskar kärlek och jag längtar tills jag får känna det igen, men så länge jobbar jag på att bota ångesten och njuta av det liv jag har. Som innehåller helt otroliga vänner,
den bästa familjen, en vacker lägenhet, spännande äventyr och nätter fyllda av dans. Skratt, tisdagsmiddag i sängen och sms.
Jag har gjort mod av sorgen och börjat agera
(och det är läskigt som fan)

:(


18:41

har en inte-så-bra-dag idag. Känner mig så fruktansvärt ensam & övergiven. Jag vet att det är det enda jag pratar om nu förtiden, men jag känner verkligen att jag är inne i en svacka. Jag har, om ni inte listat ut det, problem med killen & jag känner bara allting passera omkring mig, men jag bara står still. Jag vet inte vad som är problemet & jag vet ingenting när det gäller oss. Jag vet bara att jag går sönder & ingenting känns som det är på riktigt.
Ska i alla fall åka till cherry om en månad, då lovar jag att du inte ska känna igen mig ;) Ser dessutom ut som att jag ska följa med henne utomlands i sommar också, så lite positiva saker har jag iaf att se fram emot..

bff

känns som jag går runt i någon jävla dimma, helt jävla apatisk. Känner mig så jävla ensam. Har fan ingen att prata med. Alla verkar ha en bästis, utom jag. Ingen som jag kan prata med allt om...
förlåt för depp inlägg.

sunday - 100 dagar till toppform

matmässigt, helt värdelös helg. Visserligen onsdag,fredag,lördag & söndag. Men det är inte tillräckligt, med tanke på matintaget. Just nu känns allt åt helvete, men imorgon är det ny vecka & bara 100 dagar kvar tills 1 juni. Då ska jag vara i toppform.
Hade tänkt att lägga upp lite regler inför de kommande 100 dagarna:
- Träna 4-6 gånger i veckan, varav 2 av de ska vara konditionspass på minst 30 min
- Inget vitt bröd, kakor, chips, glass
- Mycket protein & äta var 3e timma, små mål...
Jag längtar så mycket härifrån just nu, vill ha en egen lägenhet, men samtidigt måste jag spara pengar då jag har planer på tre utomlandsresor i år. Weekend i paris, en vecka i spanien & nyår i Thailand...
Återkommer imorgon!

värdelös

jag är fet & värdelös.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0