vill bara skrika, så jäkla trött på skiten här hemma. Min pappa är alkolist (har nog nämnt det innan) & det slutar aldrig. SÅ trött på att bli sviken tusen gånger "ja, jag ska söka hjälp, bla bla bla". BULLSHIT. Mamma har tröttnat, säger att vi ska slänga ut honom. Tror det är det bästa egentligen, men vet att han inte kommer överleva om han inte bor här. Tror han lider av en sväng depression och en jävla massa ångest. Min lilla pappa. Är så sjukt kluven när det gäller honom. Han är min pappa & när han är nykter är han världens världens bästa pappa. Men när han dricker HATAR jag honom, jag gör verkligen det. Han är verkligen två personer.. Får alltid skuldkänslor efteråt, fast alla säger till mig att jag inte ska ha det över honom, för ingenting är mitt fel & det vet jag med, men jag kan ändå inte sluta tycka så jävla synd om honom, för han förstår verkligen inte vad han gör mot mig, mina syskon & min mamma. Han förstör både sitt och våra liv. Jag önskar mig inte mycket, men om jag fick en önskan så skulle det vara att han var nykter för resten av livet.

Förlåt för massa text, ni har säkert inte orkat läsa, men var tvungen att skriva av mig.